Radio är ett bra medium för historieberättande. Radioproducenten Amanda Rydman och studenten Tomas Rajnai äter lunch medan de pratar om framtidens radio och om hur man gestaltar bra historier.
Tomas: Du är journalist i grunden. Varför blev det just radio?
Amanda: Jag gick ut journalisthögskolan när jag var 22 år. Radiokursen hade känts lite mossig, med tung och gammal utrustning. Men när jag var klar bestämde jag och en kompis ändå att vi skulle försöka sälja in ett reportage till P 3 och det lyckades vi med. I samband med det letade de efter reportrar till ett program för folk mellan 15 och 25. De gillade mig och jag fick en provanställning i en månad. Sedan rullade det bara på. Jag började som reporter i mars. I juni var jag programledare första gången.
Tomas: Kände du redan då att du var rätt?
Amanda: Ja, radio är så mycket känslor och det är så snabbt. Det älskar jag. Och direktsändning är coolt, man skildrar något som händer där och då. Det kan bli ett bra program utan att man behöver ta in en massa experter. I stället går man ut med sin bandspelare och kan få intervjuer med de här lite mer ljusskygga personerna som inte skulle ha ställt upp om de synts på bild. I radio vågar folk prata om saker som är lite tabu: sex eller satanism.
Tomas: Nu är du exekutiv producent på radioprogrammet ”P3 Dokumentär”, vad innebär det?
Amanda: Jag är den enda anställda på programmet och jobbar med frilansar som gör själva dokumentärerna. Jag får en budget och för det ska jag producera ett visst antal dokumentärer. Det brukar vara mellan 20 och 23 per år. Sedan är det upp till mig att bestämma vilka ämnen vi ska ta upp och vem som ska göra de olika programmen. Jag är med frilansarna hela vägen från idé till färdigt program. Vi bollar hur ett ämne ska angripas, vilka som ska intervjuas, hur man hittar balans i berättandet. Jag är också ”stand by-mamman” som tar hand om problemen som dyker upp under arbetet. Mitt jobb är att se till att vi får dokumentärer som håller hela vägen.
Tomas: Är det inte svårt att vara engagerad i så många produktioner samtidigt?
Amanda: Nej det är inte svårt. Jag älskar varenda produktion och alla frilansarna jag jobbar med. Det jag gillar mindre är allt det som kommer runt omkring radioproduktion. Administration och sådant. Men att jobba med programmen är så fruktansvärt roligt. Jag gör ju inte någon dokumentäridé som jag inte tror på.
Tomas: Jag tycker ofta musik och ljud förhöjer en radioberättelse. Hur tycker du att man ska använda musik och bakgrundsljud?
Amanda: Ju bättre och känsligare intervjuperson, desto mindre bakgrundsljud. Att använda illustrerande bakgrundsljud, kanske gamla knastriga radioklipp eller reklam från femtiotalet är alltid kul. Men har man en riktigt stark intervju så behövs ofta bara rösten. Lägger man på stråkar eller liknande kan det bli smetigt.
Tomas: Vad lyssnar du själv på?
Amanda: Jag lyssnar mycket på P 3 för att det ingår i jobbet, jag lyssnar på nyheter och en del svenska och utländska dokumentärer, men ofta vill jag att det ska vara tyst när jag inte jobbar. Ibland måste man rensa öronen. Jag tycker också att man får mycket bra intryck till radio genom att se saker. Jag tittar mycket på filmade dokumentärer och det kan ge bra idéer.
Tomas: Hur ser du på utvecklingen inom radio just nu?
Amanda: Dokumentärerna har hög status men är dyra att producera. Men det blir allt färre bandade reportage och alltmer som görs direkt i studion. När för många program bygger på detta kan det bli väldigt statiskt. Utvecklingen sker dock med stora pendelrörelser. Ett tag ska alla ha ”ring in-program”, och helt plötsligt är det inga sådana program. Jag tycker att public service ska hålla på med berättande, för vem ska annars göra det?
Tomas: Hur ser det ut för radioproducenter i framtiden?
Amanda: Jag hoppas att podradion kommer att ge arbetstillfällen för unga radioproducenter. I Sverige är podradion i sin linda. Jag hoppas att framtidens podradio inte bara kommer att vara två halvkända personer som sitter och pratar eller gör intervjuer, så som det ser ut i dag. Jag tror att det blir mer historieberättande, mer gestaltande och mer närvaro.
– Men det kostar pengar att producera radio och det riktigt stora lyftet för pod kommer när de stora mediehusen börjar göra podradio. Programledare har det alltid sökts. Men man måste ju förstå att utan producenter så blir det inget produktionsteam. Jag tror att tidningar och nyhetskanaler kommer att knyta till sig fler radioproducenter.